Astrids Stjärnor

Karlsson på taket, en lagom tjock man i sina bästa år.

Karlsson på taket hette från början Herr Liljonkvast och var en liten flygande gubbe som brukade hälsa på hos Astrids dotter Karin på kvällarna. Men han ville inte synas för några andra, utan gömde sig då bakom tavlorna. Detta ledde till boken I skymningslandet, en saga som sändes i radio. Herr Liljonkvast hade mottot ”Spelar ingen roll, spelar ingen roll i Skymningslandet”. Boken handlar om den sängbundne pojken Göran som nattetid får följa med Herr Liljonkvast i flygturer över Stockholm.

Herr Liljonkvast kom sedan tillbaka men i ny skepnad, lite mer egotrippad och tjurig och med en propeller på ryggen. Namnet lär ha inspirerats av den skomakare, Karlsson på fatet, som familjen Ericsson anlitade när Astrid var barn. Astrid med man och barn bodde under tio år på Vulcanusgatan. De takåsar som Karlsson flyger över är Vasastan och Atlasområdet, även om familjen Lindgren hade flyttat till Dalagatan när böckerna om Karlsson skrevs.

Så här skrev Astrid till dem som trodde att Karlsson på taket bara var en fantasikompis till Lillebror: “Tänk för att han inte är det! Tänk för att han bor i sitt lilla hus på taket. Gör han!”

I före detta Sovjetunionen blev Astrid Lindgren mer än någon annan en “folkets författare”. Boris Pankin, som var sovjetisk ambassadör i Stockholm under några år i början av 80-talet, berättade för henne att det fanns två böcker som förekom i de flesta sovjetiska hem, nämligen Bibeln och Karlsson på taket. “Så märkvärdigt”, sa Astrid Lindgren,“inte visste jag att Bibeln var så populär.”