Astrids Stjärnor

Astrids dotter Karin låg sjuk och ville att mamma skulle berätta en saga. ”Berätta om Pippi Långstrump”, bad hon och uppfann i samma stund det som skulle bli en av världens mest välkända barnboksfigurer. ”Eftersom det var ett märkligt namn blev det också en märklig flicka”, sa Astrid Lindgren. Under flera år hittade hon på nya historier för Karin och hennes vänner.
Så en vårvinterdag i mars 1944 halkade Astrid och blev liggande med en stukad fot. För att få tiden att gå skrev hon ner berättelserna om Pippi. Det skulle bli en present till Karins tioårsdag i maj.

Inspirationen till berättelserna om Pippi hämtades från många håll, bland annat fick Pippi sitt röda hår och sina fräknar från en av Karins skolkamrater. Kanske också från en ung flicka som en sommar hyrde en villa i Furusund, där Astrid och hennes familj hade sommarhus. Författaren Lennart Hellsing har berättat om denna märkvärdiga unga flicka som bodde i det som kallades ”Ofärdiga villan”. Där bodde hon ”med en symbolisk kappsäck med guldpengar”! Hyresgästen var äventyrlig, berättar Hellsing och hade rikligt med fräknar. Vidare hade hon en häst som stod bunden på verandan. Något stall fanns inte. Grannar som promenerade förbi förundrades. En av dem var Astrid Lindgren, hon som några år senare skulle börja skriva böcker. Böcker om en fräknig flicka med häst och guldpengar.

Sockerdricksträdet i Villa Villekullas trädgård, i vars ihåliga stam Pippi, Tommy och Annika hittar sockerdricka, var en av de flerhundraåriga almarna som fortfarande finns kvar på Näs.

“Inte-stöta-golvet”. var en lek syskonen på Näs och de andra barnen på gården ofta lekte. Det gick till så att man klättrade runt hela sovrummet utan att en endaste gång röra golvet, precis som Astrid skulle låta Pippi, Tommy och Annika göra långt senare i Villa Villekulla.

Idag fyller min bääbiis 1 år!
Klicka här och säg grattis ;)

Vilken film?

"Så lätt som en plätt har jag plitt en plutt,
så lätt som en plätt kan jag ta ett skutt,
högt opp i taket och sen ner igen
och så opp igen, och så ner igen.
Ja, så lätt som en plätt har jag plitt en plutt,
jag kan sjunga en liten truddelutt
om allt som är kul i en pyssling liv
och allt som är små pluttars tidsfördriv.
Så lätt som en plätt har jag plitt en plutt,
ett stackars litet eländigt skrutt.
Men tack vare det har jag fått en vän.
Vem vet om jag sen vill bli stor igen?
Vem vet om jag sen vill bli stor igen."

Rätt svar på förra frågan var såklart: Rasmus på luffen - Luffarvisan

Vinnaren är: http://insidesara.blogg.se/

Grattis!

Varje dag gick Astrid genom Tegnérlunden, på väg mellan Dalagatan och arbetet på Rabén & Sjögren. En gång satt där en ensam liten pojke på en bänk i skymningen.

Om hur sagan kom till berättade Astrid så här i en radiointervju: “Mio min Mio, ja det är egentligen en kortare saga som jag skrev, och jag vet inte riktigt hur jag kom på det, det är ju så att den börjar i Tegnérlunden. Jag gick genom Tegnérlunden och såg en liten pojke på en bänk, och så började jag tänka att ja, han bor väl kanske i det huset där. Och så började jag fundera lite på det, och att han satt där. Och att anden i flaskan kom, och att han flög bort då till Landet i Fjärran. Men det var inte min mening att jag skulle skriva något mer än så. Utan den sagan trycktes då i en tidning. Sen, efter flera år började jag fundera och undra hur han hade det därborta egentligen. Om han hade nån att vara tillsammans med, när han inte hade Benka som han hade hemma på Tegnérgatan.”

En dag när Astrid var sju år mötte hon en nästan jämnårig flicka i Prästgårdsallén, vägen som gick från Näs in till Vimmerby. Flickan hette Anne-Marie och var bankdirektör Ingeströms dotter. Familjen bodde i ett stort vitt stenhus och var närmste grannar med familjen Ericsson på Näs. Snart blev de två flickorna bästa vänner och lekte antingen på Näs eller hemma hos Madicken, som Anne-Marie kallades. Många av de lekarna finns med i böckerna om Madicken och Lisabet. Madicken var modig, hon var stark och oförvägen och lärde Astrid att slåss. Hon gillade, precis som Astrid, att klättra högt upp i träna och på tak. Lisabet, Madickens roliga och påhittiga lillasyster, hade en hel del likheter med Astrids lillayster Stina.

Det fanns en flicka i Astrids skola som stulit pengar ur en kappficka och köpt godis för. Som straff fick hon stryk inför hela klassen, den historien levde kvar i Astrids minne och kom senare med i Madicken och Junibackens Pims, när Lus-Mia får stryk. I både filmen och boken är det en stark scen – Madickens skrik, hennes NEJ! NEJ! NEJ! som får oss att fatta innebörden i det övergrepp och det våld, som Astrid Lindgren både i sitt liv och sitt författarskap protesterade mot.

Böckernas Madicken är inspirerad av den verkliga Madicken men förstås också av Astrid själv. Astrid och Madicken fortsatte att vara vänner livet ut.

"Han går så långt som vägarna räcker,
han har en oro och en längtan i sitt blod.
Och när som sola skin
då far vanvett i´n,
det är det som ger honom hans mod"

Texten ovan är en del av en låt/visa som finns med i en känd AL-film, Vad heter filmen och vad kallas visan?

Rätt svar på förra frågan var: Kerstin

Och vinnaren är: http://idiss.webblogg.se/

Grattis!

Karlsson på taket, en lagom tjock man i sina bästa år.

Karlsson på taket hette från början Herr Liljonkvast och var en liten flygande gubbe som brukade hälsa på hos Astrids dotter Karin på kvällarna. Men han ville inte synas för några andra, utan gömde sig då bakom tavlorna. Detta ledde till boken I skymningslandet, en saga som sändes i radio. Herr Liljonkvast hade mottot ”Spelar ingen roll, spelar ingen roll i Skymningslandet”. Boken handlar om den sängbundne pojken Göran som nattetid får följa med Herr Liljonkvast i flygturer över Stockholm.

Herr Liljonkvast kom sedan tillbaka men i ny skepnad, lite mer egotrippad och tjurig och med en propeller på ryggen. Namnet lär ha inspirerats av den skomakare, Karlsson på fatet, som familjen Ericsson anlitade när Astrid var barn. Astrid med man och barn bodde under tio år på Vulcanusgatan. De takåsar som Karlsson flyger över är Vasastan och Atlasområdet, även om familjen Lindgren hade flyttat till Dalagatan när böckerna om Karlsson skrevs.

Så här skrev Astrid till dem som trodde att Karlsson på taket bara var en fantasikompis till Lillebror: “Tänk för att han inte är det! Tänk för att han bor i sitt lilla hus på taket. Gör han!”

I före detta Sovjetunionen blev Astrid Lindgren mer än någon annan en “folkets författare”. Boris Pankin, som var sovjetisk ambassadör i Stockholm under några år i början av 80-talet, berättade för henne att det fanns två böcker som förekom i de flesta sovjetiska hem, nämligen Bibeln och Karlsson på taket. “Så märkvärdigt”, sa Astrid Lindgren,“inte visste jag att Bibeln var så populär.”

(Vinnaren lottas ut och får en länkning)

Vilken AL-karaktär spelades av Tove Edfeldt?

Rätt svar på förra frågan var: 1. Saltkråkan och 2. Pippi :)

Många visst 2:an men ingen visste 1:an så alla som visste om Pippi får här en länkning:
http://alltidebba.blogg.se/, http://izabelleholmquist.blogg.se/, http://louuisen.blogg.se/, http://jennniiferj.blogg.se/, http://vkl.blogg.se/,

Grattis!

(Vinnaren lottas ut och får en länkning)

Från vilka två AL-filmer kommer dessa fraser?:

1. "Vi har varit på turné men vi har kommit lätt på sne, finns det ingen som kan säga var vi e?"

2. "Kom in eller stå kvar, mig kvittar de!"

Rätt svar på förra frågan var: 18 år

Och vinnaren är: http://cassandrababy.blogg.se/

Grattis!

”Vet du vad Emil i Lönneberga gjorde en gång?” Så sa Astrid plötsligt till sitt treåriga barnbarn som bara illskrek. Karl Johan tystnade, han ville gärna veta vad Emil gjorde. Emil var född.

Det finns inte en förlaga till Emil, men det finns flera människor och händelser som har inspirerat Astrid till historierna om Emil. Det är bilden av Vimmerby i början av seklet Astrid skriver om när Emils familj kom farande uppifrån Katthult för att få vara med om Vimmerby marknad.

Emil är den av Astrids figurer som hon själv kände sig mest besläktad med. Men Emil har också drag av Astrids pappa Samuel August och hennes bror Gunnar.

Samuel August hade ett osedvanligt gott minne och fungerade som levande uppslagsbok åt Astrid när hon skrev böckerna. Han kunde fortfarande på sin ålders höst komma ihåg vad man fick betala för en gris eller brandspruta på Vimmerby marknad. Han var också mycket duktig på att berätta historier. Flera av händelserna som beskrivs i Emilböckerna är tagna ur verkligheten. Att Tor och Freja var de första människorna på jorden och att årets högtider är Jul, Påsk och Vimmerby marken, är historier ur verkligheten som Samuel August hört och berättat om. Och hyss, det gjorde även Astrid även om de inte var riktigt i klass med Emils.

En tidig morgon åkte Astrid Lindgren tåg förbi sjön Fryken där rimfrost, snörök och ett rosa gryningsljus var så överjordiskt vackert att Astrid fick för sig att hon kanske skulle skriva en historia som handlade om en plats som inte var på jorden. Sedan följde andra pusselbitar på varandra.

Astrid tyckte mycket om att tillsammans med väninnan Elsa Olenius gå, leka, grubbla och inspireras på kyrkogårdar. På Norra kyrkogården i Stockholm såg Astrid stenen rest efter Bröderna Bernström, som båda dött väldigt unga. Och på Vimmerby kyrkogård läste Astrid ”här vila späda bröderna Fahlén, döda 1860”. ”Då visste jag att det skulle bli en saga om döden och om två bröder”, har Astrid sagt.

Bilden av syskonkärlek konkretiserades helt oväntat i samband med uttagningarna till filmen om Emil i Lönneberga. Astrid fick se hur den lille Janne Olsson efter allt ståhej smög sig ner i knät på sin storebror som då böjde sig fram och kysste honom på kinden. ”Då såg jag bröderna Lejonhjärta framför mig.”

Slutligen hade Astrids yngsta barnbarn hade hittat på ett eget ord, Nan-gi, som ingen annan förstod men som han själv använde flitigt. Astrid började då fundera på vem eller vad detta Nan-gi kunde vara…

(vinnaren lottas ut och får en länkning)

Hur gammal var Astrid när hon blev gravid för första gången?

Svaret finns i bloggen..

Rätt svar på förra frågan var: Madicken, Emil, Ronja Rövardotter, Rasmus på luffen och Bröderna Lejonhjärta.

Och vinnaren är: http://idiss.webblogg.se/

Grattis!

(Vinnaren lottas ut och får en länkning)

Vilka AL-filmer har Allan Edwall varit med i? Nämn minst 5 st.

Från att ha levt som en vanlig hemmafru är Astrid Lindgren nu världsberömd författare. En berömmelse vars baksida är att ofta behöva stå i rampljuset. Det, för Astrid helt nödvändiga, privata livet får allt mindre utrymme, och många gånger önskar hon att hon kunde slippa all uppmärksamhet. Trots det sätter hon 1976 igång en debatt om skattepolitiken som medverkar till att fälla den socialdemokratiska regeringen, efter fyrtio år i maktposition.

Det är första gången Astrid med kraft ger sig in i samhällsdebatten – men inte den sista. Två år senare får hon de tyska bokhandlarnas fredspris och hennes tacktal vid prisutdelningen blir startskottet för en internationell debatt om aga i barnuppfostran. Hon tar aktivt ställning för Nej-sidan i den svenska folkomröstningen om kärnkraft 1980 och engagerar sig en kampanj mot oetisk djurhållning, vilket senare leder till ny djurskyddslag.

Vid nittioett års ålder drabbas Astrid Lindgren av en stroke och får allt svårare att röra sig och delta i offentliga sammanhang. I januari 2002 avlider Astrid Lindgren i sitt hem på Dalagatan. Begravningen hålls den åttonde mars, på internationella kvinnodagen. Stockholms gator är fulla av människor som följer kistans färd genom staden på väg mot Storkyrkan i Gamla stan.

Alla vi barn i Bullerbyn!



Handling

Om filmen
Filmen premiärvisades 6 december 1986 på biografer över hela landet. Som förlaga låg Astrid Lindgrens barnböcker Alla vi barn i Bullerbyn, Mera om oss barn i Bullerbyn och Bara roligt i Bullerbyn. 1987 kom filmens uppföljare Mer om oss barn i Bullerbyn och 1989 klipptes de bägge filmerna om till en TV-serie i sju avsnitt, där 1986 års film motsvarar de fyra första avsnitten: "När sommaren kommer till Bullerbyn", "Vi har en elak skomakare", "Midsommar i Bullerbyn" och "När vi fångar kräftor". Filmen är inspelad i Sevedstorp, cirka en mil söder om Vimmerby.

Astrid Lindgren stod helt själv för manuset.


Mer om oss barn i Bullerbyn!



Handling
Sommaren är slut och det innebär både att skolan börjar igen och att det är dags att tröska, plöja och slakta. Tiden går fort och snart så står julen för dörren, med pyssel, bak och skinkkokning. På julafton blir det stor fest hos moster Jenny, och Lasse skrämmer slag på de andra när han går genom isen. Sedan blir det nyår, och snart är det vår igen - med aprilskämt, påsk och allt annat som det innebär. Och så får Lisa en egen lammunge.

Om filmen
Filmen premiärvisades 5 september 1987 på biografer över hela landet. Som förlaga låg Astrid Lindgrens barnböcker Alla vi barn i Bullerbyn, Mera om oss barn i Bullerbyn och Bara roligt i Bullerbyn. Denna film var den sista långfilmen som Astrid Lindgren skrev manus till. Efter denna skrev hon ännu ett par kortfilmer. 1986 hade Alla vi barn i Bullerbyn haft premiär och 1989 klipptes de bägge filmerna om till en TV-serie i sju avsnitt med några extrascener, där Mer om oss barn i Bullerbyn motsvarar de tre sista avsnitten: "Jul och nyår... då har vi roligt!", "Åh, vad det är härligt om våren!" och "Anna och jag tänker bli barnsköterskor... kanske".

Hanna Rebecca Zetterberg Struwe, född 15 februari 1973 i stadsdelen Skarpnäck i Stockholm, är en svensk barnskådespelare, vänsterpartistisk politiker och egenföretagare. Hon var riksdagsledamot 1994-1998 där hon främst drev miljö- och jordbruksfrågor men även jämställdhetsfrågor. Idag arbetar hon som kommunikationskonsult och föreläsare med opinionsbildning som specialitet. Zetterberg Struwe har också arbetat på Vetenskapsrådet som informatör för Internationella polaråret 2007-2009. Sedan maj 2009 är Zetterberg Struwe anställd som kommunikationsansvarig på Institutet för Framtidsstudier. Sommaren 2008 debuterade hon som författare med sin barnbok Nejlika och lilla lilla syster och 2009 kom uppföljaren Nejlika och gosankan.

Vid 11 års ålder hade hon huvudrollen i Ronja Rövardotter, vilken är hennes hittills enda film. Vid 21 års ålder blev Zetterberg invald i riksdagen där hon satt för Vänsterpartiet fram till år 1998, då hon återvände till sina universitetsstudier. 2002 gav hon sig åter in i politiken på fritiden. Den 3 juni 2005 begärde hon att få bli entledigad från sitt uppdrag i Vänsterpartiets partistyrelse.

2008 startade Zetterberg Struwe företaget Framträdande kommunikation.

Hon är sondotter till riksdagsmannen och prästen Åke Zetterberg samt brorsdotter till Eva Zetterberg, ambassadör i Chile, före detta aktiv inom Vänsterpartiet.

Zetterberg Struwe var medlem i juryn i SVT-programmet Toppkandidaterna.

Hon är gift med journalisten Filip Struwe.

Filmografi
1984 - Ronja Rövardotter

http://hannazetterberg.se

Sahlene började sin karriär 1986 som barnskådespelare i filmen Alla vi barn i Bullerbyn, baserad på Astrid Lindgrens böcker. Där spelar hon sin namne, Anna.
I slutet av 1990-talet var Sahlene sångerska i gruppen Rhythm Avenue tillsammans med Johan Wiman, Mikael Lundh, Andreas Besmanoff och Pelle Ziden.
Hon deltog i Melodifestivalens första deltävling 2006 i Leksand med låten This Woman, som slutade på femte plats.
Under första halvan av 2007 var Sahlene en av deltagarna i dansprogrammet Let's Dance i TV4.
Under 2007 spelade Sahlene huvudrollen i musikalen Footloose på Storan i Göteborg och senare på Intiman i Stockholm.
Anna Sahlene medverkade även i den svenska Melodifestivalen 2009 i med melodin Killing Me Tenderly, en duett med Maria Haukaas Storeng som dock slogs ut från deltävling 4 i Malmö Arena den 28 februari 2009.

Filmografi
2006 – Happy feet (röst)
2005 – Robotar (röst)
1987 – Mer om oss barn i Bullerbyn
1986 – Alla vi barn i Bullerbyn

Louise Edlind-Friberg, född Edlind 15 juli 1946, är en svensk skådespelerska och politiker (folkpartist). Hon gick ut teaterhögskolan i Stockholm 1969 och är främst känd för sin roll som "Malin" i Saltkråkan.

Edlind-Friberg var ersättare i riksdagen 2003 och ledamot i Kulturnämnden i Stockholms kommun 2003-2006. Från 1 januari 2006 till riksdagsvalet samma år var hon ordinarie riksdagsledamot.

Edlind-Friberg är ordförande i Stiftelsen Strindbergssällskapet.

Filmografi
1964 - Vi på Saltkråkan (TV)
1964 - Tjorven, Båtsman och Moses
1965 - Tjorven och Skrållan
1966 - Tjorven och Mysak
1967 - Skrållan, Ruskprick och Knorrhane
1971 - Le Mans
1971 - Lockfågeln
1992 - Dødelig kjemi (TV)
1996 - Vänner och fiender (TV)
2007 - Barnvakten (Kortfilm

Klippen är lånade av http://jojjjjoh.blogg.se

Grete Sofia Havnesköld, född 10 mars 1986 i Sverige, svensk skådespelerska bosatt i Stockholm. Hon kommer ifrån början ifrån Åkers Styckebruk, Södermanland. Hon gick på Åkerskolan.

Grete slog igenom som femåring i filmen Lotta på Bråkmakargatan. Som ung var hon mer intresserad av hästar än film och teater. Med tiden har kulturintresset ökat och hästarna blivit en hobby. 2005 tog Grete studenten från teater/scenkonstprogrammet på Wendela Hebbegymnasiet i Södertälje och 2007 gick hon på Stockholms elementära teaterskola.

Den 5 oktober 2008 kunde man se Grete som tävlande i tv-programmet Hål i väggen tillsammans med Nour El-Refai och Cecilia Forss. Föräldrarna är skilda och lever i nya förhållanden. Det gav henne inspiration till den feministiska monologen Kärnfall som hon spelade på Oktoberteatern i Södertälje 6 november 2008 - 10 december 2008. I februari 2009 spelade hon pojken i Om ljuset på Pygmèteatern i Stockholm. Den skrevs 2005 av Lars Norén. Hon spelar även en biroll i Teresa Fabiks film Prinsessa med världspremiär 11 september 2009.

I framtiden hoppas Grete kunna fortsätta arbeta med såväl film som teater.

Filmografi
2010 - Wallander - Dödsängeln
2010 - Prinsessa
2006 - Frostbiten
1997 - Selma & Johanna - en roadmovie
1993 - Lotta 2 - Lotta flyttar hemifrån
1992 - Lotta på Bråkmakargatan

När den första boken om Pippi Långstrump kommer ut på förlaget Rabén & Sjögren 1945 förändras Astrids liv. Boken blir en stor framgång, älskad av barn och vuxna världen över.

Något år senare börjar hon arbeta som barnboksredaktör på Rabén & Sjögren och blir snart ansvarig för barnboksutgivningen. Sina egna böcker stenograferar hon, fram till halv tolv på förmiddagen, i sängen hemma på Dalagatan. På eftermiddagen blir hon barnboksredaktör Lindgren och ägnar sig åt att träffa författare och illustratörer på förlaget, redigera manus och ta ställning till utgivningen. Hon stannar på Rabén & Sjögren fram till pensionen 1970.

Livet under 50- och 60-talen är intensivt. Astrid Lindgren blandar ett produktivt författarskap med sin roll som barnboksförläggare. Hon hinner dessutom med mängder av officiella framträdanden, boklanseringar, filmpremiärer och ett rikt privatliv med familj och vänner.
Vid påsktiden 1950 blir Sture sjuk. Han avlider 1952, bara femtiotre år gammal.

Astrid lämnar Vimmerby och skapar sig ett liv i Stockholm där hon utbildar sig till stenograf och maskinskriverska. Färdigheter hon skulle komma att få stor nytta av senare i livet.

Genom arbetet som sekreterare på Kungliga Automobilklubben träffar Astrid 1928 sin blivande man, kontorschefen Sture Lindgren. Sture är en sällskapsmänniska, humoristisk och vänlig, och umgås gärna i glada vänners lag. Det händer att Astrid deltar i utelivet, men stannar lika gärna hemma med en god bok. Kärleken till böcker är något makarna delar, liksom humorn.

Efter kriget blir det möjligt att resa ut i Europa igen, och Astrid följer gärna med Sture på hans arbetsresor. Ibland i bil med kollegorna och vännerna Hedner (varken Sture eller Astrid hade körkort!).

Den lilla lägenheten på Vulcanusgatan blir snart för trång för familjen som nu består av Astrid och Sture och de två barnen Lasse och Karin. 1941 går flytten till den våning på Dalagatan där Astrid kommer att bo livet ut. Från fönstret i vardagsrummet kan man se ut över Vasaparken på andra sidan gatan och dit går Astrid och barnen ofta för att klättra i träd, gunga och åka kana. Astrid “var inte som andra mammor” utan är gärna med själv i lekarna. På somrarna är familjen i Furusund i Stockholms skärgård, den plats på jorden Astrid älskade mest. Det är här hon inspireras till berättelserna om Saltkråkan.

Tove Anna Maja Edfeldt, född 24 november 1983, är en svensk skådespelare som trots sin unga ålder medverkat i flera svenska filmer.

Edfeldt började med film av en slump. Hennes mamma Catti Edfeldt jobbade som regiassistent för filmen Alla vi barn i Bullerbyn och då blev det mest praktiskt att hennes då 2-åriga dotter fick rollen som Kerstin, den yngsta flickan.

Under uppväxten på Lagnö gård utanför Trosa fanns där ingen teatergrupp och när hon var 10 år pendlade hon till Stockholm varje söndag för att vara med i Unga Teatern. När hon började gymnasiet på en musikallinje flyttade hon till Stockholm och efter studenten erbjöds hon huvudrollen i Hannah med H.

Filmografi
1986 – Alla vi barn i Bullerbyn
1987 - Mer om oss barn i Bullerbyn
1993 - Roseanna
1997 - Sanning eller konsekvens
1998 - S:t Mikael (TV-serie) (gästroll)
2000 - Barnen på Luna (TV-serie)
2001 - Eva & Adam - fyra födelsedagar och ett fiasko
2002 - Bella - bland kryddor och kriminella (TV-serie) (gästroll)
2003 - Hannah med H

♥

.. med en gång! Över 100 pers kollade in här igår. Kan man var mer glad? Oh no!
Nu är det en ny dag med nya tag, så stay tuned alla AL-fans!

Ni kanske inte älskar bloggen än men lovar att ni snart kommer göra det ;)

♥

Astrid Lindgrens barndom på gården Näs i Vimmerby, Småland, strax efter sekelskiftet var en lycklig tid, med föräldrarnas kärlek som en ständig trygghet. Astrid och de tre syskonen lekte ivrigt på den fantastiska lekplats Näs var. Men dagarna bestod inte enbart av lek, all arbetskraft behövdes på ett lantbruk och barnen Ericsson delade slitet med pigor och drängar. Det var i köket hos lagårdskarlens dotter Edit Astrid fick höra den saga som först väckte hennes läshunger – en lust till böcker som varade livet igenom.

I skolan är Astrid duktig på att skriva och blir kallad för Vimmerbys Selma Lagerlöf efter att ha fått en uppsats publicerad i Vimmerby Tidning – där hon senare också får arbete som volontär. Efter två år på tidningen slutar hon. Astrid är arton år och gravid, hon vill inte leva sitt liv med barnafadern och hon vill inte stanna i Vimmerby.

Kinda-Posten, 8 juni 2007


 Louise Edlind (Malin i Saltkråkan):


Vad har Astrid Lindgren betytt för dig?
- Hon kom att betyda otroligt mycket och prägla hela mitt liv. Hon är den vuxna människa, efter mina föräldrar, som betytt mest för mig.

Senaste lästa bok/film av Astrid Lindgren?
- Barnen i Bullerbyn - den läste jag för mitt barnbarn så sent som i går. Senast sedda film är nog antingen Saltkråkan eller Emil, som går ständigt på dvd.

Favoritfigur bland Astrid Lindgrens böcker?
- Nils Karlsson Pyssling. Jag njöt varje gång han och Bertil byggde sig ett hem där i hålet och åt köttbullar. Jag kunde nog identifiera mig med ensamheten.


 Anna Sahlin (Anna i Bullerbyn):

Vad har Astrid Lindgren betytt för dig?
- Mycket, på många olika sätt. Som liten läste jag alla hennes böcker och hon färgade en stor del av min barndom. När jag dessutom spelade Anna i Bullerbyn fick jag ju träffa henne personligen och göra ett jobb genom hennes rollfigur.

Senaste lästa bok/film av Astrid Lindgren?
- Jag minns inte vilken bok jag läste senast, men jag ser fram emot att börja läsa för min lilla ettåriga dotter. Jag kommer att läsa alla böcker, bara hon blir tillräckligt stor. Senast sedda film är Emil, som jag såg på tv häromdagen.

Favoritfigur bland Astrid Lindgrens böcker?
- Pippi. Hon är otroligt rolig, stark och bestämd – men samtidigt snäll och med ett väldigt rättvist hjärta.

Inger Nillson - Pippi.              Grete Havnesköld - Lotta.


Louise Edlind Friberg - Malin


Anna Sahlin - Anna