Bröderna Lejonhjärta
En tidig morgon åkte Astrid Lindgren tåg förbi sjön Fryken där rimfrost, snörök och ett rosa gryningsljus var så överjordiskt vackert att Astrid fick för sig att hon kanske skulle skriva en historia som handlade om en plats som inte var på jorden. Sedan följde andra pusselbitar på varandra.
Astrid tyckte mycket om att tillsammans med väninnan Elsa Olenius gå, leka, grubbla och inspireras på kyrkogårdar. På Norra kyrkogården i Stockholm såg Astrid stenen rest efter Bröderna Bernström, som båda dött väldigt unga. Och på Vimmerby kyrkogård läste Astrid ”här vila späda bröderna Fahlén, döda 1860”. ”Då visste jag att det skulle bli en saga om döden och om två bröder”, har Astrid sagt.
Bilden av syskonkärlek konkretiserades helt oväntat i samband med uttagningarna till filmen om Emil i Lönneberga. Astrid fick se hur den lille Janne Olsson efter allt ståhej smög sig ner i knät på sin storebror som då böjde sig fram och kysste honom på kinden. ”Då såg jag bröderna Lejonhjärta framför mig.”
Slutligen hade Astrids yngsta barnbarn hade hittat på ett eget ord, Nan-gi, som ingen annan förstod men som han själv använde flitigt. Astrid började då fundera på vem eller vad detta Nan-gi kunde vara…
sv; tack desamma :) ska vi följa varandra via blogglovin?:)
